2 år sedan...

...idag som min far gick bort i cancer 62 år gammal, tiden går fort, ibland känns det som igår han lämnade oss alla. Idag tänkte jag därmed åka till kyrkogården och plantera dit någon ny blomma eller växt. Han ligger begravd på Landeryds kyrkogård här i Linköping, en väldigt vacker och lite idyllisk kyrkogård en bit utanför stan.

Tyvärr har jag och min sambo ingen bil så det blir väldigt sällan vi tar oss till kyrkogården men jag försöker alltid på högtider och årsdagen att åka dit, då får man trotsa vädrets makter och cykla ändå. Idag verkar vädret vara helt ok för en cykeltur dit. Tar cirka en timme i lugn takt för oss men så länge de är vackert väder är det skönt.

Landeryds kyrka är hela 800 år gammal. På utsidan av kyrkans östra vägg står det dock 1753 cch så som kyrkan ser ut idag stämmer det, men det som hände 1753 var egentligen bara en "nystart". Den försommaren revs nämligen större delen av den gamla medeltidskyrkan och så byggdes den kyrka upp som vi har idag.

Den ursprungliga kyrkan, förmodligen från senare delen av 1100-talet, var naturligtvis mindre - både på längden och bredden. De s.k. "korsarmarna" i väster byggdes till ganska snabbt. Det kan nämnas att kyrkans ingång fanns i den södra korsarmen och det nuvarande vapenhuset fungerade säkert som "dopkapell". Under de följande århundradena behöll sedan kyrkan sin yttre gestalt, ända fram till mitten av 1700-talet.

Detta är dikten som stod på min fars (Bo Holger Averin) dödsannons:

Nu rösten har tystnat och
handen som smekt
har fallit så still ner
Och kärlekens glimt, som i ögat lekt
har slocknat och tänds aldrig mer
För allt vad Du var vill vi ödmjukt stå
med händerna knäppta till bön
Tack, älskade sambo, vår Pappa och vän,
När livet är slut får vi mötas igen

Ush, jag fick en tår i ögat när jag läste dikten. Hemskt. På min pappas sida har vi haft en del som dött i cancer och nu senast farmor för 1,5 år sedan. Lite jobbigt och det blev ännu jobbigare att se ditt inlägg - min pappa heter också Bo.



Jag får seperationsångest nu när man ska säga hejdå bara ngn varit på besök, och detta efter att det har varit 3 begravningar inom kort tid i släkten. Hur upplever du det? Har du kännt att det har blivit svårare att säga ett enkelt hejdå eg när ngn nära varit på besök?

Det var ett fint inlägg om din far. Det var en hemskt fin dikt också. Tänkte på min egen far som gick bort för 6 år sedan när jag läste den.

nej usch vad hemskt :( fin dikt!

Jag hade riktigt kul faktiskt, kul att få träffa så många bloggerskor som jag läser om varje dag ;) haha

Jo visst livet är så, men jag har svårt att acceptera det. På ett vis lurar man ju sig själv och kanske får ett hårdare fall men det är ju så klart svårt i vilket fall som helst. Tack, hoppas du får en kanonfin helg i det sköna vädret. :)